HUNDRA DAGAR I KENYA

Jag är inte en sån som håller räkningen, men idag har mitt instafeed blivit bombat med throwbacks från hösten som varit och en uppdatering om att vi nu varit här i 100 dagar. Etthundra dagar. Det låter som en boktitel eller något, och det kanske det skulle kunna vara.
 
Ingenting har nog varit som jag tänkte mig. Eller, jag vet inte vad jag tänkte mig, för jag bestämmer mig alltid för att inte ha förväntningar. Men annorlunda har det varit, inte som jag trodde. Har massa fina minnen här, från tidiga morgonsafaris med överkroppen hängande ut genom lastbilsfönstret. Från soluppgångar och morgonprommenader på stranden, volontärjobb på barnhem, frukost med utsikt över savannen, taxiresor som kunnat sluta i en vägkant, löpturer genom slumområden, nätter i en alldeles för varm sovsäck och snorkling bland sjöstjärnor. Men också många vardagliga grejer, som att gå på förbjudna gator med Curre, yoga med Alexandra, dricka te med nattvakterna och bada i ösregn. 
 
Också har det varit svårt många gånger. Som när det ösregnar, tältet är genomblött och du ska sova där i 2 nätter utan att få duscha, som när allt en vill är att gå ut men en är omringad av stängsel och vakter, när safaribussen får punktering eller måste stanna 4 gånger i kvarten då folk måste spy i vägkanten. Ibland vaknar en på natten och dödar 11 mygor men det finns lika många kvar och ibland ligger en masjuk på ett hotellrum när de andra är och badar. Men också vardagliga saker, som när toalettlampan varit sönder flera dagar, ni fått falukorv till lunch och middag hela veckan eller när Wifi:t inte fungerar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, KENYA | |
Upp