MT SUSWA

 
Nu är jag hemkommen från ännu en camping och som alltid inser jag att det inte finns någonting som får mig att må bättre än det. Att det inte finns något bättre än att vandra i flera timmar, inte ha en aning om vad klockan är för mobilen ligger död längst ner i väskan, laga middag över öppen eld och krypa ner i en sovsäck med regn som smattrar mot tältet.
Jag tänker att jag ska göra mer sånt hemma, vara ute och bara gå någonstans utan att ha en plan. Vara smutsig utan att duscha på några dygn, strunta i att scrolla genom instagram på en hel helg.
Men jag vet också att allt sådant är svårt att göra hemma, det blir inte av trots att jag vet hur bra jag mår av det. Jag tror att campinghelger, lägerelder och bussresor kommer vara någonting som förknippas med Kenya och det suger att det inte är lång tid kvar.
 
Men okej, till helgen:
 
 
 
Det första som hände när vi fått upp tälten var att vi åkte iväg en bit till en grotta (som visade sig vara full av fladdermöss) Här kröp vi runt bland bajs som vi till en början inte visste var det kom från, med pannlampor som fick visa vägen och se till att vi inte råkade hamna rakt på en vass sten. Plötsligt säger guiden till oss att lysa upp i taket där vi möts av ögon från ca 300 000 fladdermöss, varav några börjar flyga mot oss. Efteråt var vi lagom skitiga (och vättskrämda) men eftersom vi var utan dusch blev det den gamla vanliga våtservetts-duschen.
 
 
 
När vi kom tillbaka till campingen visste vi inte riktigt om det skulle börja regna eller bli strålande sol. Himlen visade nämligen en blandning, med regnbågar och moln (!) Vi tänkte att det nog ändå inte skulle bli regn, och väntade med att laga middag, men 20 minuter senare öste det ner.
 
 
 
 Som tur var hade vi ställt upp ett vindskydd där vi kunde laga mat så gott det gick. Men äh, det är inget fel på skitiga grönsaker och genomblöta bönor.
 
 
 
Sedan stod vi där, under vindskyddet, och åt innan det började läcka igenom och dessutom blixtra. Då lämnade vi all mat och sprang in i bussen. Sedan trängdes vi där, i bussen, med blöta regnkläder som luktade illa och pratade om de mest plågsamma sätt att dö på och våra största rädslor.
 
Några valde att stanna i bussen och sova där men jag och Maria sprang tillbaka till vårt tält. Det är ändå camping liksom. Jag tror jag sov 40 minuter på hela natten då regnet smattrade så hårt mot tältet men det gjorde mig ingenting. Alltså verkligen ingenting. När jag klev ur tältet nästa morgon var jag faktiskt pigg, för det blir man av frisk luft och camping-liv. Då var det fint väder igen och vi började gå mot toppen:
 
 
 
 
 
Inte särskilt fräscha, men glada liksom
 
 
Efter 5 timmars vandring var vi återigen framme vid campingplatsen, och började packa ihop de genomblöta tälten och koka pasta innan vi satte oss i bussen och åkte tillbaka till Nairobi. FIN helg!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
KENYA | |
Upp