JAG BESTEG MT KENYA DEL 2

DEL 1 FINNS HÄR
 
Vi vaknade på lördagen och packade ihop våra dagsryggsäcker innan det var dags för en kortare vandring för att vänja sig vid höjden. Under hela resan är det nog det vi fått höra mest. "Drick mycket så ni inte blir höjdsjuka" "Gå långsamt så ni inte blir höjdsjuka" "Vi stannar på samma höjd på lördagen så vi inte blir höjdsjuka".
Och det kändes kanske som tjat, men med tanke på att folk var uppe hela nätterna och spydde och inte kunde följa med på vandringen var det kanske bra med tjat tänker jag.
 
 
 
Så, under lördagen gick vi en kort vandring till en sjö där somliga valde att bada.
 
 
 
 
 
Sedan låg vi och solade här en timme innan vi gick runt sjön och tillbaka till campet för att vila upp oss.
 
 
.... För att klockan stod på 01. Då gick jag upp ur min varma sovsäck och tog på mig precis alla kläder jag hade med mig. Men jag frös ändå. fan vad jag frös. Det var mörkt så vi började vandra med pannlampor, upp för toppen. Tanken var att hinna upp till soluppgången vid 07 så det var korta pauser som gällde. Några valde att vända men de flesta lyckades stå i tills det blev ljust.
 
Här var klockan 06.30. Vi hade gått i över 4 timmar och soluppgången var redan över. Vi missade den. Det var fortfarande några timmar kvar så det fanns inte mycket annat att göra än att fortsätta gå upp. 
 
 
 
 
 
 
 
Och vi kom upp!!!! Jag skulle ljuga om jag sa något annat än att det är bland det värsta jag gjort. I alla fall mentalt. Jag frös så mycket att mina fingrar och tår hade domnat bort för länge sen. Jag visste att det var flera timmar kvar och det enda jag ville var att vända. När det var en halvtimme kvar blev jag yr och fick stödja mig mot varenda klippa jag kom åt. Ibland funderade jag på om jag helst ville lägga mig ner och frysa ihäl eller hoppa ner från berget. Men jag fortsatte och jag kom upp!
 
 
 
Sedan började vi gå ner. Jag trillade i den här backen 8 gånger. Hela tiden sa vi att det var tur att det var mörkt när vi gick upp för denna backe, för om vi hade sett hur brant den var hade vi aldrig gått upp. Tillslut satte jag mig bara på mina kängor och åkte ner den sista biten. 
Vi kom till campet vid 10, när vi alltså vandrat i över 8 timmar. Då slängde vi i oss frukost för att fortsätta ner till det första campet.
 
 
Också fortsatte vi gå neråt hela dagen. Vi gick förbi allt det där vi gått uppför någon dag tidigare och pausade på samma ställen. Det kändes så konstigt att senast vi var här hade vi ingen aning om vad som väntade. 
 
Och på söndagskvällen kom vi fram till campet- det vi sovit på första natten. Nu hade vi gått i 15 timmar och inte sovit någonting under natten så vi trände ihop oss 4 stycken i ett 2-manna tält och somnade kl 19. 
 
 
 
På morgonen, alltså i morse, gick vi ner den sista biten. Där stod bussarna och väntade som om inget hade hänt och allt såg precis ut som när vi lämnade. Vi hoppade in i bussarna och åkte den 4 timmars långa bussresan till Nairobi. Bestigningen av Mt Kenya var över.
Det är bland det bästa jag har gjort. Och det värsta, i alla fall under natten. 
Allmänt, KENYA | |
Upp