MITT FÖRSTA DYGN "HEMMA"

Mitt i natten satt jag med Curre och Rosa på Nairobis flygplats med en resekortlek och spelade sjuan. Eller ja, vi spelade egentligen inte. Vi satt mest där och tänkte på att vi en timme senare skulle sitta på olika plan påväg till olika ställen i Sverige. 

Klockan blev 00 och jag vinkade av Curre som åkte med planet till Paris. Det var mest orealistiskt. Inte verkligt. Jag var trött och tänkte inte på mer än att hitta till min gate. Tänkte inte så mycket på att jag aldrig mer kommer träffa de flesta som jag bott ihop med under ett helt år. 

Rosa och jag la oss på golvet utanför gaten till vårt plan, och en timma senare klev vi på och lämnade Kenya. 

Några timmar senare befann jag mig i Amsterdam, ytterligare några timmar senare i Köpenhamn och slutligen i Sverige. Ett regnigt Sverige. Ingenting var förändrat, och det skrämmer mig så mycket att allt var annorlunda för mig men alla andra har bara levt vidare. 

Jag kom hem och packade upp. Åt plantis yoghurt ur kopparna jag köpt i Nairobi. Fick sms i vår grupp "internatborna" av de andra som nyss kommit hem. Alla skrev att de ville tillbaka. 

Jag föreslog att vi borde byta namn från "internatborna" för vi bor inte alls på nåt internat längre men de andra tyckte att det var fint att ha kvar. 

På kvällen tog jag tåget till Malmö och träffade Vicki och Niki. Vi gick runt på stan halva natten och jag har verkligen saknat att bara gå runt med dom. Att gå var jag vill utan att det är livsfarligt. Friheten har jag verkligen saknat. Men egentligen är det som Elsa skrev på sin blogg förra året " begränsad frihet är inte ens jobbigt när man delar den med andra"


Sammanfattning: Jag har saknat en massa saker med Sverige. Ljusa kvällar, familj och vänner, frihet, kranvatten, Malmö, välutrustade gym, asfalterade vägar, diskmaskin och rena lakan. Men jag ville ändå inte hem. Och det suger mer än något annat att terminen tog slut. För ett helt liv slutade samtidigt. 

Allmänt, Tankar | |
Upp