OM ATT ÅKA HEM FRÅN SSN

Jag har 3 dagar kvar i Kenya, och det känns 100 gånger jobbigare att åka hem än att åka hit. Alltså, det jag kände i augusti kring att åka hit, nervositeten, det faktum att jag inte skulle träffa familjen på 10 månader, att jag inte visste vad jag gav mig in på och allt det där, det är ingenting mot seperationsångesten jag känner nu.
 
Jag vill inte hem. Det spelar ingen roll att vi bara har kallvatten i duschen, att toapappret är slut, att det är skitkallt och att strömmen och internetet försvinner med jämna mellanrum. Det spelar ingen roll att allt det där finns hemma, att jag kommer kunna göra precis vad jag vill, äta vad jag vill, träffa alla jag vill. För jag trivs här. Jag har aldrig mått så bra som jag gör här. Det går inte att beskriva det lugn som infattat sig här borta, för det finns inga krav, ingen stress, inga måsten, ingen som dömer. Kenyaner oroar sig inte, är inte olyckliga. Och det smittar av sig på mig.
 
Jag vill inte trängas på centralstationen i Malmö och springa in i stressade människor som pratar i telefon och som måste hinna i tid till jobbet. Jag vill inte betala något i en kassa utan att småprata med kassören eller åka buss utan att hälsa på chauffören. Jag vill inte leva i ett samhälle som aldrig lever i nuet. Men om 3 dagar gör jag det igen. Och jag vill bara inte åka hem.
 
 
KENYA | | Kommentera |

MIN ALLRA SISTA HELG HÄR

Och där var min sista helg i Kenya över. Om en vecka är jag hemma. Jag vet inte vad jag mer ska säga, mer än att allt gått alldeles för fort och att jag gärna stannat 10 månader till.
 
Bestämde mig i alla fall för att göra det bästa av denna helgen, och det gjorde jag:
 
 
 
 
 
I fredags var jag och Curre på äventyr. Hon har skrivit gymnasiearbete ganska exakt dygnet runt i flera veckor men äntligen är det inlämnat och klart och vi kunde hitta på allt vi brukade göra. Vi åkte till aboratoriet och gick därifrån till Sarit center med nostalgikänslor och tänkte på när vi gick där första gången.
 
 
 
På kvällen gick jag och Rosa på bio och såg Pirates of the carribean. Cinema Junctions popcorn är typ det godaste som finns och alla filmer med Johnny Depp är bra. Det var en bra kväll med andra ord.
 
 
 
 
I lördags var det dags för något väldigt viktigt. Blenda har nämligen skapat UF-företaget Pussy Power och designat världens coolaste Tshirts, där pengarna från dem gick till lördagens event. Vi spelade fotboll med en skola från slummen, delade ut trosor och mensskydd och lyssnade på tal från världens coolaste Kenyan:
 
 
 
Nämligen Rachael! Hon har bla fått pris i Almedalen för hennes kamp för kvinnors rättigheter.
Efter fotbollspelande och hennes tal fick vi i grupper diskutera hur kvinnor, främst i Kenya, kan få jobbmöjligheter, högre lön och andra självklara grejer som rätt till sina egna kroppar men männen som satt med förstod inte varför vi ens var där eller vad det var vi skulle diskutera.
 
 
 
När vi kom hem på kvällen efter en dag med väldigt många nya perspektiv på saker å ting tog jag tag i min packning. För som sagt, om en vecka befinner jag mig i Sverige.
 
 
Sedan blev det söndag, och imorse fick vi en guidad tur i slummen av en kenyansk kvinna:
 
 
Sedan åkte vi till The HUB- det mest västerländska köpcentret i Kenya med Burger king och riktiga klädbutiker.
 
 
 
Kontrasterna från slummen, förfallna hus, män som inte fattar varför de inte får misshandla sina fruar, parker som påminner om djungel och köpcenter. Precis så en sista helg i Nairobi borde se ut.
 
 
 
 
Allmänt, KENYA | | Kommentera |

ALDRIG BEFUNNIT MIG BLAND SÅ MÅNGA VÄSKOR

Igår tog Marie med oss till en väskfabrik i down town!
Vi gick runt bland säkert 30 000 olika korgar som man själv fick sätta ihop till väskor, göra dem till ryggsäckar, handväskor eller behålla som korgar. Efter 4 timmar hade vi tillsammans gjort ca 20 väskor som vi fick tränga in i bakluckan på taxin på vägen tillbaka.
 
 
 
 
 
 
 
 
Upp