DAG FJORTON

Jag vet inte varför jag glömmer bort att fota. Jag vet inte varför det som var det enda jag gjorde och som skedde så naturligt hemma glöms bort. Men jag inser varje kväll att jag glömt fota allt fint, att de minnen jag fått bara kommer finnas i mitt huvud. Jag önskar att det gick att beskriva allt, men det hade inte ens gått med bilder. För hur kan ni där hemma någonsin känna det vi känner här? Hur visar man soluppgången kl 06.12 varje morgon, sköldpaddorna som gömmer sig i skalet varje gång man närmar sig, söndagsbrunchen då alla vill ha pannkakor, bussresor med musik på högsta volym, marken som är aska från vulkaner och som färgar gympaskorna röda? 
 
Det går ju liksom inte. 
Men jag gör ett försök:
 
 
Söndagsbrunch
 
 
Frisörsalong
 
 
Världens bästa köp 
 
 
 
Vårt första möte med afrikas wildlife
 
 
 
Affärer som man aldrig vill lämna
Allmänt | | Kommentera |
Upp